Att introducera bra och ny mat till barn (i vissa fall även vuxna) och att ge dem goda matvanor
Jag har några tips när det gäller att introducera nya råvaror till barn, sådant en vill att de verkligen ska gilla pga av att man som förälder gärna vill utveckla bra matvanor hos sina barn. Jag har gjort det med mina barn och jag tror ej att det är en slump att min dotter alltid väljer broccoli som huvudingrediens på pizza och önskar sig spenatpaj eller ”något med vita bönor” när det kommer till högtidligheter. Mina söner är också väldigt bra på att äta ”allt”vilket jag bla kan tacka Robert Hedlund (som var veg kock på Skarpnäcks Fria Skola då de gick där) för.
Med barn (eller eg människor av alla åldrar, men det börjar ju med att man är barn) är det ju så att de gärna äter sådant som de är vana vid, men har ofta svårare för nya grejer. Det som återkommer associeras ju lätt med trygghet medan det förmodligen, ur en evolutionär synvinkel, finns en funktion med att vara lite skeptisk eller åtminstone ha urskiljningsförmåga när det kommer till något nytt.
Så här kommer ett alternativ till ”Nä, det kanske inte är gott men det är nyttigt!” och ”Tänk på barnen i Afrika!”
När du vill introducera något nytt som du vet vore en tillgång om barnen skulle tycka om, ge då väldigt lite av det och gärna tillsammans med något mer bekant i en förrätt då barnet fortfarande är hungrigt. Vi vet alla att allt blir godare då vi är hungriga och mindre intressanta då vi är halvmätta. På så vis är det förstås betydligt lättare att skapa en positiv association till sådant vi äter om vi äter det när vi verkligen är hungriga.
Låt oss säja att du har ett barn som du vill introducera en soppa för. Ge då en pytteliten skål
med jättelite soppa i och servera kanske något mer vant tilltugg till soppan, ex 4st tacochips
med någon god dip eller en liten smörgås med paprika, gurka, tomat eller något annat som
barnet är vant vid. Dessa tre små skålar (Soppa+chips-dip) blir roligare än en stor skål med
soppa.
Man kan också dekorera själva soppan, ex med två halvor coctail-tomat till ögon,en purjoring till näsa och en röd paprika-skiva till mun.
En sådan soppa brukar vara svår att låta bli.
Vill du ex introducera bönor så ge inte fem bönor.
Gör en pytteliten förrätt med 2 bönor och kanske lite gurka och majs (eller vad barnet nu är
vant vid)
Jag minns att jag, då barnen var små och jag ville introducera något jag verkligen ville att de
skulle gilla, ibland ”demonstrerade” att det bara blev lite denna gång. Ex ”det blev bara två
bönor var den här gången, jag kokade lite mer men ska ha det imorgon till min lunch
(vilket också var sant!)
Äter de dem med glädje så kan du förstås ge en böna till nästa gång!
Och överlag detta med förrätter, att servera det nya och/eller det mest näringstäta först
är alltid bra....även för oss lite äldre.
Tänk på att allt det du säjer om mat färgar barnens matkultur och inställning på ett eller
annat vis. Om vi exempelvis säjer ”Jag ska försöka trycka i mig XXXX” så skapar det
förstås inte en lust för XXXX hos barnet.
Fundera också över ordet ”unna sig” och hur du använder det.
Vad betyder det egentligen att unna sig något?
Är det att ge sig själv något som är bra eller något som är dåligt? Och vilka associationer
vill du att barnet ska få till begreppet ”unna sig”?
Och om du av en eller annan anledning tycker att du behöver äta MINDRE mat...fundera på
om du verkligen ska uttala det framför barnen (många barn växer upp med att föräldrarna
tjatar om sitt begränsande av mat, det kan knappast göra gott för deras egen relation till mat)
och fundera ännu mer på om du verkligen ska äta mindre, du kanske ska äta lite annorlunda
istället? Du kanske rentav ska äta mer! Du kanske ska unna dig mer sallad eller
jordärtskockssoppa till förätt. Det är ju fredag för sjutton!
Pannkakor! Glöm inte bort pannkakans kraft! Det är många föräldrar till mina barns vänner
som trott att jag driver med dem när jag säjer att de har ätit spenat, nässlor, mixade
mungbönor osv.
Pannkakor med roliga färger (ex gröna av bladgrönt eller oranga av rivna morötter) går
alltid hem! Men första gången får de tyvärr bara en var ;) Då kommer de längta efter nästa
gång.
Roliga namn på maträtter är också bra. Ex ”magiska pannkakor” om gröna pannkakor.
Minns att när mina söner var små så döpte jag ibland maträtterna efter vad de gillade just då,
ex ”Ninja-Turtel-soppa” var en klar favorit likaså Nicke-nyfiken-gryta.
Godistillverkarna kunde det och det kan också jag!
På tal om något helt annat, men ändå ett exempel på hur vi färgar våra barns kultur och
kopplingar så sa min ena son, då jag frågade vad han önskade sig då han fyllde 14 år,
att han ville ha märkeskläder!
Jag blev nog lite ställd och tänkte ”jaha, nu kommer det detta med att barnen ser sina kompisar som förebilder istället för sina föräldrar...” men tänkte också att jag förstås måste acceptera att han är en egen person (vilket han förstås är även om han färgas och inspirerades av de i sin omgivning). Så jag sa ”Ok. Vad vill du ha då?”
”Byxor”, svarade han. ”Ok, men vilket märke?” Då sa han ”Jamen, du vet....”
”Nä , jag vet inte....typ Diesel?”
"Jamen, rättvisemärkt eller vad det heter...du vet när bomullen inte är plockade av folk
som blir förgiftade och sjuka av medlet som de sprutar på. Disel är väl bättre än bensin,
men vad har det med byxor att göra? Menar du när de transporterar kläderna?”
”.........................”
Sist men inte minst, det mest självklara: Ha trevligt när ni äter. Det där frågan om vem
som tömde sina skor i hallen kan få komma en annan gång.